6-dagar att trimma kroppen

Det är snart dags att springa Karlstad Stadslopp och förberedelserna inför den kommer vara obefintlig.

Vad sägs om det här upplägget:

2011-06-17 (16:45): Landar på Kastrup efter att ha varit i Minneapolis för möte med Project Management Office-teamet och min nya chef.

2011-06-17 (22:38): Tar natt-tåget till Stockholm

2011-06-18 (08:29): Tar tåget till Karlstad

2011-06-18 (11:30) : Anländer till Karlstad

Borde vara hyfsat utvilad

Veckan som har varit har det inte blivit mycket löpning, mest kört med kruskavel.

På onsdagen så blev det första löpträning med JG och hennes försommarlöpgrupp, fokus var låg på löpstyrka. Så vi körde cirkelfys i grupper, längden på stationerna var beroende på hur fort en grupp sprang vilo-rundan (2X150m). Jag och dem andra två killarna körde en grupp, växeldrog 100 meter var på vilo-rundan. Blev två gånger vi körde den, första hade vi ett behagligt 3:58 tempo (jag avslutade sista 100) och andra blev det 3:47 tempo. Fast jag blev tvungen att dra sista 200m eftersom F hann inte ikapp, istället kom en ung tjej från andra gruppen och drog ifrån mig. Fan vilket imponerande fartökning hon hade, jag hade inte en chans att svara på det.

Allt kändes bra med foten och hälsenan efter löpningen och nästa dag.

Sen på fredagen vaknade jag upp med sån smärta i foten, helt svullen och gick knappt att gå på den. Kändes inte alls roligt, som tur så hade jag bokat massage hos JG på fredag eftermiddag. Blev 1 timmes vad- och fot-massage, fy vad hon får kämpa med mina vader och jag får andas djupt pga av smärtan. Kändes verkligen som att jag hade "lårkaka" över hela vaderna men svullnaden gick ner och idag har jag ingen smärta alls :) Kan tom knipa med tårna ordentligt :)

Körde sista passet idag innan loppet nästa helg, hade bara fokus på tekniken och det kändes bra under alla intervallerna. Kände inte av en endaste skada, så man kanske slipper åka i rullstol in i USA imorgon ;) För säkerhetsskull så blir det att resa i kompressionsstrumpor.

Tror nog att jag kommer bli sist på lördag och inte ha en chans på PB, så jag säger redan nu: Grattis Marcus till gratis-ölen!

Utsätta mig för frestelse

Vikt, kan det vara något jag ska försöka ta tag i?

Om jag tittar tillbaka på hur tung jag har varit, hur jag äter och vad för vikt jag har idag så skall jag testa vad som händer med min kropp om jag slutar äta godis fram till Lidingöloppet.

Klart jag hade kunnat dra på stort och skippa allt enligt visa teorier, men just nu så räcker det med godis.

Vikten idag är 85,7 kg

Så här har viktkurvan varit de senaste 1,5 åren

Jag är nöjd om jag ligger under 80 kg när jag står på Koltorp.

14 dagar kvar till prestigetävlingen

Snart är det dags att börja finslipa på formen inför den årliga prestigetävlingen i Karlstad.

Den här gången vill jag inte komma sist, det troliga är att jag går in som tvåa efter Marcus och Mathias blir trea. Fast Mathias verkar mörka formen, han rapporterar ju inget just nu.

Så här ser statistiken ut senaste 100 dagarna:

Niklas: 496,22 km (Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon i benen)
Marcus: 183,49 km
Mathias: 89,66

Temp enligt tränings rapporter:

Niklas: klarade milen på 49:49 den 1 maj
Marcus: klarade milen på 49:03 den 26 maj
Mathias: klarade 7,74 km på 38:54 den 8 maj

Niklas: har haft två tunga lopp, kommer att flyga in från Minneapolis dagen innan och är rädd för Marcus spurt.

Marcus: hatar att förlora, har lite ont i hälsenan och kommer att vakna upp mitt i natten pga att nån har gjort hål i hans luftmadrass.

Mathias: har bra psyke som gör att han är svår att skaka av, kan banan utan till och måste börja äta lugnande några dagar innan jag och Marcus anländer.

Som det ser ut nu så är vi jämbördiga, så reglerna inför Karlstad Stadslopp är enkla. Bästa tiden vinner en öl av de andra två.

Göteborgsvarvet

Nu var det dags att testa hur mycket jag kunde förbättra mitt resultat från förra året. Det kändes som att det hade blivit DNS/DNF om jag inte hade bytt skor i sista sekund. Min hälsena mådde inte bra när jag klev av tåget och gick till hotellet för att njuta lite innan vi skulle gå till nummerlappsutdelningen.

Väl framme så kände jag att något drastiskt var tvungen att göras så det blev att titta på skor, nog för att jag visste vilka som borde vara bästa alternativet. Så testade jag ett par Tarther och kände inget tryck mot hälsenan, inköpet var ett faktum. Orkar inte bry mig om att man inte ska tävla i ett par oanvända skor, men jag var illa tvungen. Resultatet blev: en putsning med ca24 min från förra året och det är jag nöjd med.

Började nog i lite högre tempo än vad jag hade tänkt, fick mixtra lite med löpsteget för att hitta ett sätt som inte gjorde ont. Efter säldammsbacken så sprang jag på ordentligt fram till bron.

Snabbaste km kom där (4:58)

Uppför älvsborgsbron så kände jag av hälsenan vilket var jobbigt, men jag hade fokus på nedförsdelen för där kunde jag ändra på löpsteget. Nedåt kändes det bra igen.

Hisinge-sidan var en njutning den här gången, så länge jag inte stannade för vatten.

Götaälvbron flöt fint förbi och vid 15 km så hade 1:19:49 och gjorde en snabb räkning och bestämde mig för att inte sikta mot sub1:50. Hade varit tvungen att springa på mitt absoluta max och att göra det med en krånglig hälsena var inget jag hade lust med eftersom jag ville njuta vidare.

Nånstans innan svamparna så försvann irritationen i hälsenan (fortare idag söndag borta) och jag kunde löpa mer avslappnat.

Det bästa som hände var vid 18,5 km, fick ett stort flin på läpparna och kände mig så lycklig, bar den känslan med mig in över mållinjen.

Nytt PB med råge :)

Det jag är mest förvånad över är min låga snittpuls och att mina ben mår så bra :)

Sen vill jag tacka alla underbara människor i GBGsvarvet 2011 sub 2, utan er hade jag nog förblivit en latmask.

Lite mer tankar:

Att springa med en kropp som väger 86kg är inte nått jag rekommenderar.

Missade att köra flygplanet ned för nån av broarna.

Allt över 10km skall njutas.

Marathondebut

Då har jag avklarat min första Marathon någonsin, mitt enda orosmoment var kraschad mage men det hände aldrig.

Kan bero på att jag åt två tabletter Imodium innan, man får alltid bra tips mellan ölen bland Sub2 vänner.

Veckan efter GBG-varvet hade jag inte den bästa laddningen, iväg till Tyskland för utbildning så det blev knappt någon sömn. Alltid roligt att köra på okända vägar utan GPS, ungefär som att springa 42,2 km för första gången. Man vet inte riktigt när man kommer fram.

Kom till Stockholm riktigt tidigt på fredagen, hämtade nummerlappen och sen blev det incheckning. Ångrar inte en sekund att det var jacuzzi på rummet.

Vaknade upp på lördagsmorgon och kände mig riktigt fräsch, första tanken var: Vad härligt att jag inte har en värkande kropp efter SM, tog några sekunder innan jag kom på att jag inte hade sprungit ännu. Vilken besvikelse det var.

Blev en lagom frukost, inte den bästa hotellfrukost som jag har ätit, och sen byta om och be ge sig till starten. Blev en promenad dit på några km, var ganska skönt sätt att väcka benen.

Väl på plats var det bara att byta om och njuta av atmosfären, allt var var på plats: vaselin på lämpliga ställen och tejp på bröstvårtorna.

När jag var redo för att ta mig till starten så blev jag nödig, inte hade jag tänkt att ställa mig i kö. Ibland är det bra att vara kille.

Äntligen var det dags för start, mina första löpsteg efter Göteborgsvarvet blev över start linjen. Allt flöt fint fram och jag hade bestämt mig för att hålla till höger för att bromsas upp och inte ligga på i allt för hårt tempo.

Första km flöt lugnt fram, kände inte av hälsenan och andra skavanker. Och jag höll mina 3 km tider (18-21 min).

Just innan Västerbron så fick jag lyssna på Västerbron med Lakkso några gånger och Västerbron gick lätt att passera. Tyckte inte ens att det var jobbigt, vilket var konstigt.

Vid 20 km började jag känna lite i backsidan av låret men efter lite saltgurka och gel, så släppte det.

Passerade 30 km på 03:10:XX, såg att jag hade chans att klara mig under 04:30:00, men eftersom nu var det en distans jag aldrig hade sprungit så fick Västerbron vara en utgångspunkt för vilken sluttid jag skulle under + att jag skulle gå uppför västerbron hur bra min kropp kändes.

Väl vid västerbron började jag gå, min första reaktion var: FAN VAD BRANT DET HÄR ÄR!

Det var nog mitt bästa val, väl uppe så började jag sakta få fart på benen och hade en sak att avklara innan jag var ner. Det var att köra flygplanet, det var riktigt härligt.

När det var 1 km kvar så stod Marit och ropade på mig, hur hon nu kan ropa: ta i nu! Va fan tror hon att jag har gjort i 41 km? Fick en bild i huvudet av en skidåkare som blev intervjuad efter målgång i Vasaloppet, så jag bara log och gjorde vad hon sa

Dessa 42,2 km var det jobbigaste och roligaste jag har gjort, nu vet jag vad jag måste ändra på inför nästa år (eller inför växjömarathon).

Är grymt nöjd vad min övertunga kropp kan prestera utan att vara skadad efteråt, enda jag fick var en blåsa på vänster häl. Efter 2 turer i jacuzzin så kändes alla muskler fräscha.

Nu blir det njutning innan förberedelserna för LL startar

Intervall

Körde lite intervall idag,

Är jag verkligen en person som ska springa långt, låg inte ens högt i puls?

Iallefall så blev det:

Känns som om jag kan hålla 4:40 tempo länge men min bål klarar inte av det, faller ihop. Vill inte hela tiden ligga på 5X på milen, vill inte bara på bra dagar springa sub50 :(

Med andra ord så måste jag träna upp bål och höft, jag som hatar styrketräning :(

Fyllerydsskogen, en betraktelse om hatkärlek

Äntligen har årets första pass i fyllerydsskogen avverkats, att man aldrig kommer ihåg hur jobbig 5 km banan är.

Körde ett pass på onsdagen för att återuppleva banan innan löpargruppsträningen på torsdagen.

Som jag ser det är banan uppdelad i två delar 3,5 km som man får jobba konstant med hög puls och sen 1,5 km som man "återhämtar" sig på.

1-2km börjar med lite bergodal-bana och sen blir det uppför i lagom lutning, här börjar man förbereda sig för vad som väntar strax efter 2km-passeringen.

2-3,5km Är banans mest krävande parti, första riktigt branta backe kommer direkt. Där blir det att arbeta med vaderna upp, väl uppe så blir det ingen rytm i löpningen för toppen är ca 2m lång med en kort nedförslöpning. Sen är det plant i ca 100 meter för att få en ny topp som blir en lång och brant nedförsbacke. Här går det inte att vila benen! Väl nere så är det flackt i ca 200m, sen börjar en ca 900m lång bergodal-bana. Första 250 är uppför och när man väl är där så blir det bara värre. Avslutningen av den här delen är som början fast tvärtom.

Brukar ta mig 1 min på sista 1,5 km att vara återhämtad och nu är det avslappnad löpning (med tanke på hur det har varit innan).

Löpargruppen:

Vi startade med uppvärmning på en massa småstigar i ca 2,5km, sen blev det intervaller:

4min (4:34min/km) Tunga partiet

3min (4:55 min/km) Tunga partiet

2min (4:58 min/km) Tunga partiet

Plankan i 30X2

3min (5:05 min/km) Tunga partiet

2min (4:09 min/km) Lätta partiet

1min (4:12 min/km) Lätta partiet

1min (4:04 min/km) Lätta partiet

Nedvarvning, kan inte kalla det nedvarvning eftersom vi körde det på hela tunga partiet!!!

Ska ta det lugnt med fylleryd fram till Stockholm marathon, blir mitt bas-spår sedan inför Lidingöloppet