En liten betraktelse

Tittade på min träning för 2010 och fick fram följande:

Göteborgsvarvet:

Det var här allt startade och fick upp den enorma mängden av 134,88 km. Vad kan man säga om det? Inte så mycket, kan inte kalla mig löpare ännu och jag är nöjd att jag genomförde Göteborgsvarvet. Men mest nöjd är jag med min viktnedgång, från 99,6 kg till 85 kg som den var dagen innan loppet.

Lidingöloppet:

Nu hade jag fått lite blodad tand men mängden ökade inte så mycket. Innan Lidingöloppet hade jag fått ihop 300,15 km, men jag kände mig fortfarande inte som en löpare. Roligaste passet var när det blev en tur från Abisko till Björkliden för att äta glass.

"Vintern" 2010

Det var dagen innan snön det hände, först då kände jag mig som en löpare. Efter Lidingöloppet fram till sista december fick jag ihop 498,15 km. Vilket är extremt mycket för att vara jag, men jag tyckte verkligen om att vara ute och springa. Spelade inte någon roll om det var snöstorm, kunde ändå vara ute i 90 min.

Total distans:

984,44 km, hade nog kunnat komma över 1000 km men vad problemet jag hade stoppade det.

Blickar jag framåt så borde jag innan semestern ha slagit mitt mängdrekord, om jag håller mig hel. Från dagens datum så är jag uppe på 343,32 km i år, då har det varit avbrott i träningen pga en hjärnskakning.

Göteborgsvarvet 2011:

Mitt mål var att komma upp i 1000 km innan, men som det ser ut nu så kommer jag att landa på 850 km. Vilket inte är så dåligt och jag ska fortsätta att gå för sub1:50

Vecka 8 (tror att det är vecka 8 nu)

Vecka 8:

Total distans: 44,74 km.

Började med ett snabbdistanspass på tisdagen med F innan innebandyn, blev 5 km som tog 24:53. Alltid skönt att vara under 25 min på 5 km, fast den här gången så var det uppvärmning i 1,5 km sen blev det lite tryck i löpningen, 3:dje km gick på 4:29 och här lämnade F mig. Trodde att jag skulle ge mig men jag bet ihop och avslutade sista 2 km på 9:33.

Sen blev det lite backträning på onsdag, ville få till samma känsla som jag hade veckan innan med JG löpargrupp. Den upplevelsen var häftig, att i en uppförsbacke få till tekniken så att jag känner hälarna mot min rumpa. Detta backpass blev 9,1 km (med uppvärmning och löpskolning) och jag körde 3 backar (500-550 meter) och tänkte bara på tekniken.

Sen är jag lite irriterad att jag inte hann med veckans pass med löpargruppen.

Fredag körde jag ett backpass, blev en annan sträcka än onsdagen. Helt ok, tempot kanske blev lite i överkant. Nu var det bara att ladda inför Februari VU och göra ett försök på sub50.

Lördag och dags för VU, hade verkligen svårt att nollställa hjärnan. Började med lätt uppvärmning och det kändes bra inför starten.

5 km under 25 och sen blev jag fast vid ett rödljus och tappade allt. Hjärnan vandrade iväg och jag kunde inte fokusera, varför tränar jag? Ska jag bryta och bara gå hem? Blev intervall hem, med tankarna fortfarande skenande, varför tränar jag? Vad är mitt mål i år? Klara GBG-varvet på 1:50, komma runt Stockholm Marathon, slå M&K på Karlstad Stadslopp och sub3 på LL! Varför håller jag då på att maxa och lägga upp snabbdistans för att springa bra på seedningsloppet?? Seedningsloppet är inte med bland mina mål så varför ska jag försöka lägga om mina planer för det? Det ska jag inte heller, kommer springa seedningsloppet men inte fokusera träningen för det.

Ska sluta plåga mitt hjärta så mycket, första 5 km hade jag ett snitt-bpm på 181

Då var det bestämt, inga snabbpass förutom på tis/tors och inga maxningar för VU eller seedningsloppet.

Sista passet för veckan, tänkte ta ett långpass men varken ben, puls eller hjärna var med så det blev endast ca 11 km.

Ser framemot nästa vecka och bara slöspringa.