6-dagar att trimma kroppen

Det är snart dags att springa Karlstad Stadslopp och förberedelserna inför den kommer vara obefintlig.

Vad sägs om det här upplägget:

2011-06-17 (16:45): Landar på Kastrup efter att ha varit i Minneapolis för möte med Project Management Office-teamet och min nya chef.

2011-06-17 (22:38): Tar natt-tåget till Stockholm

2011-06-18 (08:29): Tar tåget till Karlstad

2011-06-18 (11:30) : Anländer till Karlstad

Borde vara hyfsat utvilad

Veckan som har varit har det inte blivit mycket löpning, mest kört med kruskavel.

På onsdagen så blev det första löpträning med JG och hennes försommarlöpgrupp, fokus var låg på löpstyrka. Så vi körde cirkelfys i grupper, längden på stationerna var beroende på hur fort en grupp sprang vilo-rundan (2X150m). Jag och dem andra två killarna körde en grupp, växeldrog 100 meter var på vilo-rundan. Blev två gånger vi körde den, första hade vi ett behagligt 3:58 tempo (jag avslutade sista 100) och andra blev det 3:47 tempo. Fast jag blev tvungen att dra sista 200m eftersom F hann inte ikapp, istället kom en ung tjej från andra gruppen och drog ifrån mig. Fan vilket imponerande fartökning hon hade, jag hade inte en chans att svara på det.

Allt kändes bra med foten och hälsenan efter löpningen och nästa dag.

Sen på fredagen vaknade jag upp med sån smärta i foten, helt svullen och gick knappt att gå på den. Kändes inte alls roligt, som tur så hade jag bokat massage hos JG på fredag eftermiddag. Blev 1 timmes vad- och fot-massage, fy vad hon får kämpa med mina vader och jag får andas djupt pga av smärtan. Kändes verkligen som att jag hade "lårkaka" över hela vaderna men svullnaden gick ner och idag har jag ingen smärta alls :) Kan tom knipa med tårna ordentligt :)

Körde sista passet idag innan loppet nästa helg, hade bara fokus på tekniken och det kändes bra under alla intervallerna. Kände inte av en endaste skada, så man kanske slipper åka i rullstol in i USA imorgon ;) För säkerhetsskull så blir det att resa i kompressionsstrumpor.

Tror nog att jag kommer bli sist på lördag och inte ha en chans på PB, så jag säger redan nu: Grattis Marcus till gratis-ölen!

Utsätta mig för frestelse

Vikt, kan det vara något jag ska försöka ta tag i?

Om jag tittar tillbaka på hur tung jag har varit, hur jag äter och vad för vikt jag har idag så skall jag testa vad som händer med min kropp om jag slutar äta godis fram till Lidingöloppet.

Klart jag hade kunnat dra på stort och skippa allt enligt visa teorier, men just nu så räcker det med godis.

Vikten idag är 85,7 kg

Så här har viktkurvan varit de senaste 1,5 åren

Jag är nöjd om jag ligger under 80 kg när jag står på Koltorp.

14 dagar kvar till prestigetävlingen

Snart är det dags att börja finslipa på formen inför den årliga prestigetävlingen i Karlstad.

Den här gången vill jag inte komma sist, det troliga är att jag går in som tvåa efter Marcus och Mathias blir trea. Fast Mathias verkar mörka formen, han rapporterar ju inget just nu.

Så här ser statistiken ut senaste 100 dagarna:

Niklas: 496,22 km (Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon i benen)
Marcus: 183,49 km
Mathias: 89,66

Temp enligt tränings rapporter:

Niklas: klarade milen på 49:49 den 1 maj
Marcus: klarade milen på 49:03 den 26 maj
Mathias: klarade 7,74 km på 38:54 den 8 maj

Niklas: har haft två tunga lopp, kommer att flyga in från Minneapolis dagen innan och är rädd för Marcus spurt.

Marcus: hatar att förlora, har lite ont i hälsenan och kommer att vakna upp mitt i natten pga att nån har gjort hål i hans luftmadrass.

Mathias: har bra psyke som gör att han är svår att skaka av, kan banan utan till och måste börja äta lugnande några dagar innan jag och Marcus anländer.

Som det ser ut nu så är vi jämbördiga, så reglerna inför Karlstad Stadslopp är enkla. Bästa tiden vinner en öl av de andra två.

Göteborgsvarvet

Nu var det dags att testa hur mycket jag kunde förbättra mitt resultat från förra året. Det kändes som att det hade blivit DNS/DNF om jag inte hade bytt skor i sista sekund. Min hälsena mådde inte bra när jag klev av tåget och gick till hotellet för att njuta lite innan vi skulle gå till nummerlappsutdelningen.

Väl framme så kände jag att något drastiskt var tvungen att göras så det blev att titta på skor, nog för att jag visste vilka som borde vara bästa alternativet. Så testade jag ett par Tarther och kände inget tryck mot hälsenan, inköpet var ett faktum. Orkar inte bry mig om att man inte ska tävla i ett par oanvända skor, men jag var illa tvungen. Resultatet blev: en putsning med ca24 min från förra året och det är jag nöjd med.

Började nog i lite högre tempo än vad jag hade tänkt, fick mixtra lite med löpsteget för att hitta ett sätt som inte gjorde ont. Efter säldammsbacken så sprang jag på ordentligt fram till bron.

Snabbaste km kom där (4:58)

Uppför älvsborgsbron så kände jag av hälsenan vilket var jobbigt, men jag hade fokus på nedförsdelen för där kunde jag ändra på löpsteget. Nedåt kändes det bra igen.

Hisinge-sidan var en njutning den här gången, så länge jag inte stannade för vatten.

Götaälvbron flöt fint förbi och vid 15 km så hade 1:19:49 och gjorde en snabb räkning och bestämde mig för att inte sikta mot sub1:50. Hade varit tvungen att springa på mitt absoluta max och att göra det med en krånglig hälsena var inget jag hade lust med eftersom jag ville njuta vidare.

Nånstans innan svamparna så försvann irritationen i hälsenan (fortare idag söndag borta) och jag kunde löpa mer avslappnat.

Det bästa som hände var vid 18,5 km, fick ett stort flin på läpparna och kände mig så lycklig, bar den känslan med mig in över mållinjen.

Nytt PB med råge :)

Det jag är mest förvånad över är min låga snittpuls och att mina ben mår så bra :)

Sen vill jag tacka alla underbara människor i GBGsvarvet 2011 sub 2, utan er hade jag nog förblivit en latmask.

Lite mer tankar:

Att springa med en kropp som väger 86kg är inte nått jag rekommenderar.

Missade att köra flygplanet ned för nån av broarna.

Allt över 10km skall njutas.

Marathondebut

Då har jag avklarat min första Marathon någonsin, mitt enda orosmoment var kraschad mage men det hände aldrig.

Kan bero på att jag åt två tabletter Imodium innan, man får alltid bra tips mellan ölen bland Sub2 vänner.

Veckan efter GBG-varvet hade jag inte den bästa laddningen, iväg till Tyskland för utbildning så det blev knappt någon sömn. Alltid roligt att köra på okända vägar utan GPS, ungefär som att springa 42,2 km för första gången. Man vet inte riktigt när man kommer fram.

Kom till Stockholm riktigt tidigt på fredagen, hämtade nummerlappen och sen blev det incheckning. Ångrar inte en sekund att det var jacuzzi på rummet.

Vaknade upp på lördagsmorgon och kände mig riktigt fräsch, första tanken var: Vad härligt att jag inte har en värkande kropp efter SM, tog några sekunder innan jag kom på att jag inte hade sprungit ännu. Vilken besvikelse det var.

Blev en lagom frukost, inte den bästa hotellfrukost som jag har ätit, och sen byta om och be ge sig till starten. Blev en promenad dit på några km, var ganska skönt sätt att väcka benen.

Väl på plats var det bara att byta om och njuta av atmosfären, allt var var på plats: vaselin på lämpliga ställen och tejp på bröstvårtorna.

När jag var redo för att ta mig till starten så blev jag nödig, inte hade jag tänkt att ställa mig i kö. Ibland är det bra att vara kille.

Äntligen var det dags för start, mina första löpsteg efter Göteborgsvarvet blev över start linjen. Allt flöt fint fram och jag hade bestämt mig för att hålla till höger för att bromsas upp och inte ligga på i allt för hårt tempo.

Första km flöt lugnt fram, kände inte av hälsenan och andra skavanker. Och jag höll mina 3 km tider (18-21 min).

Just innan Västerbron så fick jag lyssna på Västerbron med Lakkso några gånger och Västerbron gick lätt att passera. Tyckte inte ens att det var jobbigt, vilket var konstigt.

Vid 20 km började jag känna lite i backsidan av låret men efter lite saltgurka och gel, så släppte det.

Passerade 30 km på 03:10:XX, såg att jag hade chans att klara mig under 04:30:00, men eftersom nu var det en distans jag aldrig hade sprungit så fick Västerbron vara en utgångspunkt för vilken sluttid jag skulle under + att jag skulle gå uppför västerbron hur bra min kropp kändes.

Väl vid västerbron började jag gå, min första reaktion var: FAN VAD BRANT DET HÄR ÄR!

Det var nog mitt bästa val, väl uppe så började jag sakta få fart på benen och hade en sak att avklara innan jag var ner. Det var att köra flygplanet, det var riktigt härligt.

När det var 1 km kvar så stod Marit och ropade på mig, hur hon nu kan ropa: ta i nu! Va fan tror hon att jag har gjort i 41 km? Fick en bild i huvudet av en skidåkare som blev intervjuad efter målgång i Vasaloppet, så jag bara log och gjorde vad hon sa

Dessa 42,2 km var det jobbigaste och roligaste jag har gjort, nu vet jag vad jag måste ändra på inför nästa år (eller inför växjömarathon).

Är grymt nöjd vad min övertunga kropp kan prestera utan att vara skadad efteråt, enda jag fick var en blåsa på vänster häl. Efter 2 turer i jacuzzin så kändes alla muskler fräscha.

Nu blir det njutning innan förberedelserna för LL startar

Intervall

Körde lite intervall idag,

Är jag verkligen en person som ska springa långt, låg inte ens högt i puls?

Iallefall så blev det:

Känns som om jag kan hålla 4:40 tempo länge men min bål klarar inte av det, faller ihop. Vill inte hela tiden ligga på 5X på milen, vill inte bara på bra dagar springa sub50 :(

Med andra ord så måste jag träna upp bål och höft, jag som hatar styrketräning :(

Fyllerydsskogen, en betraktelse om hatkärlek

Äntligen har årets första pass i fyllerydsskogen avverkats, att man aldrig kommer ihåg hur jobbig 5 km banan är.

Körde ett pass på onsdagen för att återuppleva banan innan löpargruppsträningen på torsdagen.

Som jag ser det är banan uppdelad i två delar 3,5 km som man får jobba konstant med hög puls och sen 1,5 km som man "återhämtar" sig på.

1-2km börjar med lite bergodal-bana och sen blir det uppför i lagom lutning, här börjar man förbereda sig för vad som väntar strax efter 2km-passeringen.

2-3,5km Är banans mest krävande parti, första riktigt branta backe kommer direkt. Där blir det att arbeta med vaderna upp, väl uppe så blir det ingen rytm i löpningen för toppen är ca 2m lång med en kort nedförslöpning. Sen är det plant i ca 100 meter för att få en ny topp som blir en lång och brant nedförsbacke. Här går det inte att vila benen! Väl nere så är det flackt i ca 200m, sen börjar en ca 900m lång bergodal-bana. Första 250 är uppför och när man väl är där så blir det bara värre. Avslutningen av den här delen är som början fast tvärtom.

Brukar ta mig 1 min på sista 1,5 km att vara återhämtad och nu är det avslappnad löpning (med tanke på hur det har varit innan).

Löpargruppen:

Vi startade med uppvärmning på en massa småstigar i ca 2,5km, sen blev det intervaller:

4min (4:34min/km) Tunga partiet

3min (4:55 min/km) Tunga partiet

2min (4:58 min/km) Tunga partiet

Plankan i 30X2

3min (5:05 min/km) Tunga partiet

2min (4:09 min/km) Lätta partiet

1min (4:12 min/km) Lätta partiet

1min (4:04 min/km) Lätta partiet

Nedvarvning, kan inte kalla det nedvarvning eftersom vi körde det på hela tunga partiet!!!

Ska ta det lugnt med fylleryd fram till Stockholm marathon, blir mitt bas-spår sedan inför Lidingöloppet

41 dagar kvar

Bara 41 dagar kvar till GBG-varvet, känner ingen ångest alls. Tidsmålet är sak samma om jag inte klarar, finns så många parametrar att ha med och jag bryr mig inte om det tar 140 min eller 110 min. Inser mer och mer att jag vill bara springa efter mitt hjärta och må bra av det. Jag kan nog kämpa till en bra tid men är det värt det?

Kommer jag klara av att genomföra varvet?

Klart jag kommer att klara av det, men frågan är mer: vilket minne vill jag ha?

Lida eller njuta?

Åter till verkligheten

Veckan som har varit har gett mig bara positiva saker, började med att utnyttja min julklapp: 1h pt med JG, den timmen var guld värd (tack M för juklappen). Nu är det ändring på mina mål, milen på 45 min är reviderat till att kunna springa med ett perfekt steg/hållning i 45 min. Varför kämpa när det går så mycket enklare när alla musklerna jobbar rätt.

Torsdagsgruppen

Intervaller var på schemat + springa i kohagar, fick till en perfekt intervall och sen blev det bara jobbigt när hållningen försvann. Sprang lite fel*2, andra gången så fick jag solen i ögonen och var dom andra tog till vänster, tog jag till höger.

Det här med hållning och teknik blir bara mer och mer intressant, bästa känslan fick jag när vi körde långpass på lördagen med JG. Blev ca 5,5 km uppvärmning innan jag kom till startplatsen och sen sprang vi runt södra bergunda-sjön. Första 6 km kändes jobbigt men jag försökte haka på AR som har samma kapacitet som jag. Fick slita för att inte bli ensam, men sen hände det något i en nedförsbacke. Tog till det jag hade lärt mig på min 1h PT och växlade teknik, plötsligt kändes allt lätt och på några sekunder var AR 2-3 m efter mig (fick lite extra kraft av det) och jag såg tätgruppen sluta dra ifrån. då bestämde jag mig att bara fokusera på tekniken tills jag fick en ännu mer positiv känsla. Från att tyckt att 5:50 tempo var jobbigt så tyckte jag att 5:06 var lätt och njutbart, nog för att jag sprang 2 km med en snittpuls på 186.

Söndagen

Blev en lätt löpning med M, vi kör hennes 7 min löpning + 1 min gång. Det fungerar bra på henne och för mig blir det en bra start på ett långpass (om inte klockan krånglar). Idag så kom vi upp till 16,13 km, imponerad att hon orkade köra lite fartökning i slutet. Kanske det var fikat jag lovade henne efter andra varvet som gav henne mer energi ;)

Nästa vecka

Målet för nästa vecka är att ta mig till fyllerydsskogen (hmmm ett eller två s?) och kanske toppa 7-dagars

Långpass - känns som jag börjar komma igång

Den här veckan har mest varit rehab av fotleden, något jag borde tagit hand om för längesen.

Ca 4-5 år sedan stukade jag foten åt båda hållen samtidigt, dvs all tyngd mot vänster och sen överkompenserade till högar. Som vanligt fanns det inte läkar väska så det blev två strumpor en snusdosa för att få ett rejält tryck. Rehab eller läkarbesök blev det inte heller, så nu får jag stå mitt kast.

Notteryd-backen

På torsdag blev det ett jobbigt back-pass med löpargruppen, har nu hittat en ny kärleksbacke. Dit ska jag fler gånger :)

Blev 3 gånger upp till toppen, jag skulle nästan kunna likställa den med abborrbacken, och det gick inte fort. Det som var skönt var att det inte var hjärtat som gav upp först utan det var benen. Tappade alltid hållningen sista 100 metrarna, måste köra mer bål-träning (mer rätt att säga att börja med det igen). Max-puls var 188.

1 april

Lyckades med 2 1-april-skämt, en blev riktigt bra :)

"Då har jag varit på återbesök:( Dem konstaterar att jag har Isest Iocus och har fått 2-3 månaders träningsförbud. Blir att sälja startbeviset till GBG-varvet och SM :("

Den andra var cykling till löpargruppen som blev reggad som löpning ;)

Långpass

Näst längsta pass jag har kört, hade kunnat bli lite längre om jag inte hade blivit nödig.

Började med att springa med M, körde hennes 7+1 min i 11,6 km och sen sprang jag ut till hissön. Glömmer alltid bort att den där lilla ön är BACKIG!!!

Sen sprang jag vidare ut mot evedal för att sen försöka ta mig hem utan göra en Gunde Svan.

Totalt blev det 27,4 km, hade bra fart förutom sista 1,3 km. Bra fart för att jag har varit sjuk men ingen fart jag hade varit nöjd med innan vadskadan i december. Pulsen kändes ok, skulle nog ha kunnat höjt tempot lite till. Men det får bli nästa helg :)

Skönt att vara sjuk...

Då har det börjat släppa, fick ihop ca 22 km på söndag och nu känns det som om att jag inte har tränat på flera år.

JAG HAR TRÄNINGSVÄRK!!!

Körde först på förmiddagen ett lugnt pass med uppvärmning och löpskolning med M. Pulsen levde ett normalt liv och benen kändes som att det fanns mer att ge (4,55 km).

Åt en ordentlig lunch och laddade för ett lugnt långpass, hade planerat att springa runt växjösjön och trummen men jag vek ner mig efter att jag hade kommit till växjö sjön (6,00 km) och började springa hemåt.

Första 6 km gick mest ut på att se hur pulsen reagerade, efter 2 km bestämde jag mig att inte ha högre puls än 170 bpm. Det kändes som en behaglig ansträngningsnivå, brydde mig inte så mycket tempot.

Efter att ha börjat springa hemåt så bestämde jag mig för att springa till sandsbro, visste att det skulle vara ca 5-6 km dit. Pulsen höll sig stabil kring 170 och när jag var framme för att vända mot Fylleryd så började bristen av löpning på ca 2 veckor kännas. Det blev ju inte bättre av att det blev isgator. Efter 15,3 km så stoppade jag klockan, ville inte förstöra statistiken med gång eftersom det var omöjligt att springa ibland.

På dessa 15,3 km hade jag en snitt-puls på 167 och ett snitt tempo på 6:14, det kan jämföras med senaste långpasset på 21,54 km som jag hade en snitt-puls på 167 och ett snitt tempo på 5:34. Utifrån detta så kan jag nog se att jag inte riktigt är helt hundra men det enda bakslaget jag har är:

TRÄNINGSVÄRK!!!

Blev 2,43 km till av blandning av tempo och gång, beroende på vilket underlag som fanns att tillgå.

Så det blev totalt 22,28 km

Det som är skönt är att jag fick vila när jag var sjuk, slapp vara ute och springa när det blev snö igen.

Nu är det bara att börja om igen, men det ser jag framemot.

Nu i veckan är vi några på jobbet som ska börja springa 10K på onsdags-lunchen, tror att det blir tävling eftersom vi har bara en dusch.

Borde ha utnyttjat gästrummet...

Trodde att jag skulle slippa m`s sjukdom men det sket sig, fredag morgon kände jag att nu är det kört. En sväng till jobbet och sen efter att ha fått i mig lite tabletter efter lunch kände jag att det var lika bra att kasta in handduken.

Testade en dunderkur mot halsont:

Ingefära + citron i juice-centrifugen + honung som jag värmde, reaktion:

FY FAN VAD STARKT!

Lördag blev sömn hela dagen förutom när jag handlade mer I/C, kände mig pigg när jag tog på mig kläderna men efter att ha gått till ICA så hade jag en max-puls som brukar komma efter intervallkörning.

Söndag kändes halsen bra men det var inte långvarit, blev sämre mot kvällen igen efter några timmars arbete.

Måndag, tisdag och onsdag har jag sovit bort, känns som jag har liggsår.

Vad händer till helgen?

Det blir inte seedningsloppet, kan inte utsätta mig för det med risk att jag drar på mig något annat. Avbokade hotellet och använde pengarna till att köpa ett par nya skor (tycker att jag var värd det). Få se hur det blir att springa live med dem.

Funderingar inför nästa år

Kanske skulle avverka detta år först men det går ju inte att förundras över dem som sprang Skövde 6-timmars. Man kanske skulle ta sig ann den utmaningen nästa år, äh drömde nog för mycket under feberpåverkan.

Åter till verkligheten

Ska bli skönt att komma in i vanliga rutiner med jobb och träning, träningen får nog vänta några dagar till.

Fy fan för blommor!

Vecka 9 blev ingen vidare träningsvecka, fick ihop 14,38 km + en innebandymatch.

Tänkte ta ett långpass på söndag men var helt däckad i soffan hela dagen med nåt som kändes som en ordentlig förkylning. Vilket försvann på kvällen när jag kom på att en jävla blomma hade kommit in i lägenheten. Lite tabletter senare och jag var frisk. Ibland är jag inte snabbtänkt, ytterst sällan kan man nog säga. Är nog blond under flinten.

Fick till ett bra pass med löpargruppen, körde intervaller och som vanligt plågade hon oss. Men det är just den här träningen som jag har saknat, skulle det funnits en slalombacke i växjö hade vi väl fått springa där (under pojk-hockey åren så fick vi springa upp för loussa-backen med bildäck i famnen).

Seedningsloppet kommer inte gå bra om 11 dagar, men vad gör det. Det är ju roligt att tävla och utsätta sig för lite lidande. Lidande som är både kroppsligt och mentalt, vet inte varför men det spelar ingen roll vad det är för något men jag blir alltid nervös inför tävlingar. Har alltid varit så och jag hoppas att det alltid kommer förbli så.

2X3:00 min i 4:25 tempo (172/177 i snitt under intervallerna)

5X90 sec i 4:30 tempo (175/176/177/178/180 i snitt under intervallerna)

Ska nog lägga in lite tusingar till helgen

Vila

Nu har jag vilat i 2 dagar och känner att det borde gå att starta löpningen igen.

Hur som helst så kommer jag att träna imorgon med löpargruppen, hoppas det blir ett hårt pass :)

En liten betraktelse

Tittade på min träning för 2010 och fick fram följande:

Göteborgsvarvet:

Det var här allt startade och fick upp den enorma mängden av 134,88 km. Vad kan man säga om det? Inte så mycket, kan inte kalla mig löpare ännu och jag är nöjd att jag genomförde Göteborgsvarvet. Men mest nöjd är jag med min viktnedgång, från 99,6 kg till 85 kg som den var dagen innan loppet.

Lidingöloppet:

Nu hade jag fått lite blodad tand men mängden ökade inte så mycket. Innan Lidingöloppet hade jag fått ihop 300,15 km, men jag kände mig fortfarande inte som en löpare. Roligaste passet var när det blev en tur från Abisko till Björkliden för att äta glass.

"Vintern" 2010

Det var dagen innan snön det hände, först då kände jag mig som en löpare. Efter Lidingöloppet fram till sista december fick jag ihop 498,15 km. Vilket är extremt mycket för att vara jag, men jag tyckte verkligen om att vara ute och springa. Spelade inte någon roll om det var snöstorm, kunde ändå vara ute i 90 min.

Total distans:

984,44 km, hade nog kunnat komma över 1000 km men vad problemet jag hade stoppade det.

Blickar jag framåt så borde jag innan semestern ha slagit mitt mängdrekord, om jag håller mig hel. Från dagens datum så är jag uppe på 343,32 km i år, då har det varit avbrott i träningen pga en hjärnskakning.

Göteborgsvarvet 2011:

Mitt mål var att komma upp i 1000 km innan, men som det ser ut nu så kommer jag att landa på 850 km. Vilket inte är så dåligt och jag ska fortsätta att gå för sub1:50

Vecka 8 (tror att det är vecka 8 nu)

Vecka 8:

Total distans: 44,74 km.

Började med ett snabbdistanspass på tisdagen med F innan innebandyn, blev 5 km som tog 24:53. Alltid skönt att vara under 25 min på 5 km, fast den här gången så var det uppvärmning i 1,5 km sen blev det lite tryck i löpningen, 3:dje km gick på 4:29 och här lämnade F mig. Trodde att jag skulle ge mig men jag bet ihop och avslutade sista 2 km på 9:33.

Sen blev det lite backträning på onsdag, ville få till samma känsla som jag hade veckan innan med JG löpargrupp. Den upplevelsen var häftig, att i en uppförsbacke få till tekniken så att jag känner hälarna mot min rumpa. Detta backpass blev 9,1 km (med uppvärmning och löpskolning) och jag körde 3 backar (500-550 meter) och tänkte bara på tekniken.

Sen är jag lite irriterad att jag inte hann med veckans pass med löpargruppen.

Fredag körde jag ett backpass, blev en annan sträcka än onsdagen. Helt ok, tempot kanske blev lite i överkant. Nu var det bara att ladda inför Februari VU och göra ett försök på sub50.

Lördag och dags för VU, hade verkligen svårt att nollställa hjärnan. Började med lätt uppvärmning och det kändes bra inför starten.

5 km under 25 och sen blev jag fast vid ett rödljus och tappade allt. Hjärnan vandrade iväg och jag kunde inte fokusera, varför tränar jag? Ska jag bryta och bara gå hem? Blev intervall hem, med tankarna fortfarande skenande, varför tränar jag? Vad är mitt mål i år? Klara GBG-varvet på 1:50, komma runt Stockholm Marathon, slå M&K på Karlstad Stadslopp och sub3 på LL! Varför håller jag då på att maxa och lägga upp snabbdistans för att springa bra på seedningsloppet?? Seedningsloppet är inte med bland mina mål så varför ska jag försöka lägga om mina planer för det? Det ska jag inte heller, kommer springa seedningsloppet men inte fokusera träningen för det.

Ska sluta plåga mitt hjärta så mycket, första 5 km hade jag ett snitt-bpm på 181

Då var det bestämt, inga snabbpass förutom på tis/tors och inga maxningar för VU eller seedningsloppet.

Sista passet för veckan, tänkte ta ett långpass men varken ben, puls eller hjärna var med så det blev endast ca 11 km.

Ser framemot nästa vecka och bara slöspringa.