Skönt att vara sjuk...

Då har det börjat släppa, fick ihop ca 22 km på söndag och nu känns det som om att jag inte har tränat på flera år.

JAG HAR TRÄNINGSVÄRK!!!

Körde först på förmiddagen ett lugnt pass med uppvärmning och löpskolning med M. Pulsen levde ett normalt liv och benen kändes som att det fanns mer att ge (4,55 km).

Åt en ordentlig lunch och laddade för ett lugnt långpass, hade planerat att springa runt växjösjön och trummen men jag vek ner mig efter att jag hade kommit till växjö sjön (6,00 km) och började springa hemåt.

Första 6 km gick mest ut på att se hur pulsen reagerade, efter 2 km bestämde jag mig att inte ha högre puls än 170 bpm. Det kändes som en behaglig ansträngningsnivå, brydde mig inte så mycket tempot.

Efter att ha börjat springa hemåt så bestämde jag mig för att springa till sandsbro, visste att det skulle vara ca 5-6 km dit. Pulsen höll sig stabil kring 170 och när jag var framme för att vända mot Fylleryd så började bristen av löpning på ca 2 veckor kännas. Det blev ju inte bättre av att det blev isgator. Efter 15,3 km så stoppade jag klockan, ville inte förstöra statistiken med gång eftersom det var omöjligt att springa ibland.

På dessa 15,3 km hade jag en snitt-puls på 167 och ett snitt tempo på 6:14, det kan jämföras med senaste långpasset på 21,54 km som jag hade en snitt-puls på 167 och ett snitt tempo på 5:34. Utifrån detta så kan jag nog se att jag inte riktigt är helt hundra men det enda bakslaget jag har är:

TRÄNINGSVÄRK!!!

Blev 2,43 km till av blandning av tempo och gång, beroende på vilket underlag som fanns att tillgå.

Så det blev totalt 22,28 km

Det som är skönt är att jag fick vila när jag var sjuk, slapp vara ute och springa när det blev snö igen.

Nu är det bara att börja om igen, men det ser jag framemot.

Nu i veckan är vi några på jobbet som ska börja springa 10K på onsdags-lunchen, tror att det blir tävling eftersom vi har bara en dusch.